fredag 28 januari 2011

Jacques Roubaud

Där din icke-existens var så stark. den hade blivit ett sätt att vara.
Över mig härskar övergivenhet så stark. liksom talande lågt.
Men orden hade inte språngets kraft.
Det ensamma språnget. ty det fanns inte.
Man vänder sig till världen. man vänder sig till sig själv.
Man skulle vilja vara som ingen.
Det är olyckans invanda kärna.
"Ni" är vårt tilltalsord. det hade varit.
Som död kan jag bara säga: "du".

-----------

Jag envisas med att försöka ringa in ingenting-du, denna omöjliga bi-pol.

-----------

Att säga ditt namn är att få närvaron hos ett vara från tidens innan dess försvinnande att lysa igen.

-----------

När din död är slut. Kommer jag att vara död

(ur Någonting svart övers. Jonas (J) Magnusson och Ulf Karl Olov Nilsson )

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar